Idag fick jag för mig att gå in i en liten butik som jag även handlade i förra veckan. Ägaren var förra gången på gränsen till att vara lite slemmig sådär, men kändes ändå professionell och så. Nu sa jag att jag skulle gå runt och titta lite och säga till om jag behövde hjälp. Efter ungefär en minut dök han upp bredvid mig och frågade "Vad ska du göra i sommar då, Emma?". Osäker på om jag hört rätt svarade jag "Va?!" och han upprepade sin fråga. Jag svarade något artigt medan det snurrade för fullt i mitt huvud. Hur sjutton kunde han veta vad jag hette?? Sedan började han fråga en massa om sånt som inte hade med det han sålde att göra i alla fall... det hela började kännas olustigt så jag ursäktade mig och gick ut.

I efterhand kom jag fram till att det enda sättet han borde kunna veta mitt namn är genom att ha kollat namnet på mitt VISA-kort senast jag var där. Jag vill inte ens spekulera i varför... jag vet inte om det var jag som blev paranoid, men jag tror mannen som såg ut ungefär som bilden ovan stötte på mig. Sådana typer dras till mig vad det verkar! Tur det där undantaget som bekräftar regeln finns. :P